Erici

Erici

blog.erici.se

Welcome to Erici´s blog! Harald Erici is musician and record producer and resides in Sweden. Follow his journeys and projects around the globe. Read, comment or create posts yourself!

brasilicum.net erici.se myspace.com/ericimusic

Gott Nytt År från Olinda

MainPosted by Erici Sat, December 31, 2011 01:27:29
Det har gått en vecka sedan jag landade i tropisk värme på Recifes internationella flygplats. Efter flygresan med tyska bolaget Condor med vidrig pastalåda, tyska magasin och filmen ”Bilar 2” som en av två icke valbara filmer så kändes det skönt att stiga ur kabinen.

Det är sju år sedan jag senast var i Recife. Då ankom jag med buss efter två och en halv dags resa genom centrala och nordöstra inlandet av Brasilien. Det var första dagen på karnevalen och veckorna som följde var en enda stor, euforisk folkfest. Människorna, musiken och kulturen i Recife har sedan dess alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Därför har jag stora förväntningarna på min nuvarande vistelse. Det Recife jag har mött denna gång är mer sansat även om det fortfarande är en väldigt stor kontrast att röra sig i värmen och folkvimlet här efter att ha lämnat ett vinterkyligt Sverige.

Jag bor hos min vän Anum i Olinda, som är den ursprungliga orten där kolonisatörerna från Portugal, Holland och Storbritannien har satt sin prägel på hus och gatumiljöer. Olinda är en charmig del som kan liknas vid Gamla Stan, fast här med små färglada hus som vätter ut mot steniga, kuperade gator, med stora trädgårdar mot insidan, fyllda med jätteträd med mango och en uppsjö av tropiska frukter.

Redan första kvällen slås jag av energin och all musik som flödar i här. Plötsligt dyker en tomteluvad Maracatuorkester upp på gatan och dundrar fram på typiska alfaiatrummor som ekar högljutt mellan stenväggarna. På en av gatorna har en scen byggts upp där ett jubilerande kulturhus bjuder på artister som spelar Coco. Coco är liksom Maracatu en typisk musikstil som kännetecknar regionen Pernambuco i nordöstra Brasilien. En grupp musiker samlas spontant i ett annat gathörn och utgör en roda de samba; en typisk formation som spelar samba. Dagarna här är heta och lägenheten jag bor i är som en stor stenugn. Tacksamt nog finns det en pool att slänga sig i när man vaknar upp, ”nybakad” och alldeles matt av rumsvärmen.

Det låter kanske som rena semestern, men jag är ändå här för att jobba. I två dagar har vi spelat in diverse musiker till det album som Anum och jag påbörjade förra året i Australien. I förrgår satt vi i trädgården, bredvid poolen och spelade in en skicklig basist. Igår hade vi hyrt en studio för sångpålägg, slagverk och gitarr. Bland annat så medverkade Anums far; Galo Preto, en av Cocons förgrundsgestalter och regionens mest folkkära artister. Han är åttio år och har en skröplig röst men det känns ändå stort att få närvara i mötet mellan far och son, båda artister med rötter i den pernambucanska traditionen. De gör en repente tillsammans, vilket är en slags improviserad rap, typisk för regionen. Även Cila de Coco är på plats, ett annat stort namn inom Cocon. Hon är just hemkommen efter att ha turnerat i Tyskland och Österrike och är ca sjuttio år. Hennes starka röst får signalnivåerna att slå i taket och jag måste be henne ta några steg bakåt för att inte få distad sång på min inspelning. Otroligt, hon låter faktiskt starkare än en hel brassorkester! Efter en del problemlösning i studion beger hon sig till bensinmacken intill studion för att köpa öl. En stund senare står hon och hivar öl i studion, sjungandes det som producenten (jag) önskar. Efter en magisk dag i studion gör jag för säkerhets skull backup på alla filer. Sådant här material är oersättligt!

Idag var jag på 60-årsfest tillsammans med Anum hemma hos Pedro Indio, en av Olindas mångsidiga konstnärer. I hans atelje hänger målningarna på rad. Bland annat har han gjort trettiotre stycken tavlor som var och en berättar en av Pernambucos alla folkliga historier och uttryck. Övriga tavlor är mer subjektiva och med spirituella kvinnomotiv. Snart står vi i ring i ateljen och spelar och dansar. Det slår mig gång på gång hur spontant detta alltid sker och hur naturlig musiken och sättet att dela musik är rotad i den brasilianska kulturen. En stund senare ligger jag utmattad i en hängmatta ute på gården. Jag ser ödlorna betrakta sällskapet på den heta muren som omger huset. Uppe i skyn cirkulerar en rovfågel. Den är stor men det är ingen condor. Långt borta hör jag hur det första nyårssmällarna firas av. Denna ljudmatta kommer att pågå i flera dagar framöver. För pernambucanerna kommer att ta nyårshelgen som ännu ett tillfälle att fira så mycket som möjligt!

Gott Nytt År!


  • Comments(0)//blog.erici.se/#post79